Satt och tänkte på hur det är när alla tävlingarna börjar. Veckorna rusar förbi, helgerna försvinner, det endaste man fokuserar på är hästarna och deras prestationer. Man vill lyckas, för att få lycka och respekt, och inte minst att ha kul! Just nu segar sig dagarna fram, minuterna stannar upp varje under lektion och ridpassen hemma är krävande. Man är trött, hängig och känner sig instängd liksom. Ingen frihet till allt det man vill.
Rida ut och klättra med hästarna, tvätta och borsta rent dom innan tävlingar, och galoppera runt banan med rosetten på tränset. Springa i gräshagen och markarbeta i paddocken en varm härlig sommardag, i tshirt. Äta jordgubbar!
Bli brun! Må bra!!!!
Åååh vintern är en jäkla glädjedödare och längtar så jag spricker till sommaren!
Tänk att få rida, utan att frysa, utan att känna något som tar emot.. Men det är nu man ska kämpa, och till sommaren man ska njuta. Allt är ju som det är för en anledning, eller hur?