Hela filmen på mig och min älskade Gulis

Anledningen till att jag lägger upp detta klippet igen är för att vissa dagar så känner man saknad mer. Jag tittade igenom min instagram och såg småklipp från denna, och tårarna rann ner från kinderna.
Min Gulis fulländade mig. Jag hade aldrig varit så lycklig under dem tre åren om det inte vore för henne. Jag märker verkligen det nu, vad hon betydde för mig då. Jag älskar henne över hela mitt hjärta och jag vill bara spola tillbaka tiden då allt var så underbart. Vad som än stod framför oss, fixade vi. Hon hjälpte mig i alla lägen på alla slags hinder. Jag är så fruktansvärt tacksam över att jag fick utvecklas tillsammans med Gulis, och att jag fick uppleva allt och bygga upp mitt självförtroende. Men när jag red Gulis så skulle jag bara tänka på en sak. Jag skulle rida med henne. Red jag med henne, och hjälpte henne i en situation så hjälpte hon mig tio. Saknaden efter henne gör så att jag spricker inombords. Att alltid ha den tryggheten nära henne och att veta att när man går in på banan så kommer vi greja det.
Den ponnyn har det största hjärtat av alla ponnysar jag någonsin mött i hela mitt liv, ingen är som hon, ingen.